Den första kraschen

Jag funderade länge på vilken rubrik jag skulle ha på det här inlägget. Jag hade så många förslag. Alla betydligt mysigare och trevligare än det som för nån timme sen plötsligt dök upp. Men jag gör en liten cliffhanger och återkommer till det.

Sista kvällen i Danmark fick vi finbesök av Daniel och Micke. Det blev ett glatt kalas som började redan i matbutiken när barnen insåg att det var fredag och vi skulle köpa chips. Sen gick Anders bananas i grillhörnan och jag hade lyckan att hitta riktigt goda vegetariska hamburgare. Glädjeskrik fyllde den danska butiken och när Tilda sedan vrålade ”Jag behöver kissaaaaaa!!” visste alla redan vilka vi var. Vi var lyckliga och hungriga och kundvagnen fylldes snabbt med allt möjligt gott. Och såklart tre stycken stinkande danska ostar och en påse fläsksvålar, för det vill väl alla ha i sin båtkyl? Herr Thornblad hävdar iallafall så. Väl nere i båten så hann vi precis stuva ner allt och tända grillen när två glada gossar anlände. Lyckan var total! Barnen som suttit med kikare ut över havet blev dock lite fundersamma när gästerna kom med bil. Kan man köra hit??!

Kvällen blev sådär fantastisk som den bara kan bli när man har fina vänner runt sig. Tre män satt uppe längre än vanligt och gjorde ett rejält avtryck i barskåpet. Jag somnade till härliga konversationer om märkliga saker och ljudet av den där lyckan som infinner sig när man inte alls tänker på morgondagen!

Dagen då vi skulle lämna Danmark och ge oss över mot Kiel var en strålande dag! Sol, klarblå himmel och en trött make som tydligt kände av glädjerusets baksida. Även om han strongt vägrade erkänna det. Efter ett par tappra timmar gick han och la sig för att vila. Maken sov, Tilda satt och mös i sittbrunnen och det var alldeles tyst runtomkring, bara porlandet av båten genom vattnet som hördes. Och Agnes som var förbannad över att hon inte kunde få upp locket till vindruvorna. Men det är ljud jag är så van vid så de har jag lärt mig att meditera bort. Det är då de dyker upp. Tumlare! Detta är exotiskt för mig, jag älskar dessa djur. Tyvärr visade de sig endast en kort stund så jag lyckades inte få barnens uppmärksamhet i tid. Och Anders insåg jag var omöjlig att väcka för denna naturupplevelse. Men Tilda upptäckte plötsligt att hon hade ”Tarzan-ögon” (?) och kunde se tumlarna och andra fiskar under ytan. Agnes ville ju såklart inte vara sämre så hon kunde även se tuppar under vattnet. Det är ett exotiskt hav vi seglar i. Snart var sittbrunnen full av kacklande, råmande och grymtande och jag njöt av insikten över att det sällan är tråkigt med barn ombord.

Vi kom till Kiel i solnedgången. Dagen efter tog vi en lång promenad genom stan. Barnen var återigen som nysläppta djur på grönbete när vi kom av båten. Grönt gräs!! Spring i benen!! Anders och jag kunde stå och pussas en lång stund innan vi var efterfrågade igen.

Vi tog beslutet att boka bord på restaurang på kvällen för att fira att vi korsat Östersjön. Eftersom vi har en smålänning ombord på båten så krävdes det lite övertalning för att få igenom detta beslut. Men efter att ha fått en uträkning över hur mycket vi faktiskt sparat de senaste dagarna på att ligga för ankare, ätit ur skafferiet och vikten på lösgodispåsen som vi fick av Micke och Daniel, så gav jag efter. Hur längesen var det inte som familjen var på restaurang ihop? Senare på eftermiddagen skämde vi bort oss med varsin löprunda och en lång gratisdusch. Vi hade på förmiddagen handtvättat lite kläder som nu hade torkat i den friska vinden. Vi var nyduschade och med rena kläder, ja vi luktade faktiskt gott! Både jag och Anders kände oss som topp 10 när vi gick genom stan på kvällen. Och barnen var superexalterade över att få gå på restaurang!

Vi hade bokat bord på ett urmysigt ölbryggeri som hade fått bra recensioner och höll vettiga priser. Jag vet inte hur eller varför, men en privat genomgång av bryggeriet skulle vi få och en superambitiös tysk kille försökte guida oss genom ölets framställning. Guidningen hölls vid bordet och blev till viss del störd av superlyckliga barn som försökte prata tysk-engelska med svensk brytning med honom. Kanske också det faktum att det flög papper och pyssel över halva restaurangen störde honom lite. Men jag tror ändå att droppen var när han fick en penna i sidan, då var plötsligt guidningen över. Vi var nog alla lika lättade när maten kom in. Fantastisk restaurang måste jag ändå säga.

Vi var mätta och glada när vi gick hemåt i kvällen sen. Så glada så vi brydde oss knappt om att en fågeljä*el skitit på vår nytvättade tvätt. Fler pedagogiska svordomar och en lärdom rikare. Häng tvätten under soltaket… Sen somnade hela familjen.

Dagen efter var det mekardag. Vi skruvade fast det sista på soltaket, rensade och sorterade bland miljoner muttrar och skruvar och fick en bra uppdatering över prylarna som vi har ombord. Även den där sista lilla skruven till den manuella länspumpen sattes fast och med sikaflex i håret kände vi oss så väldigt nöjda. Vi insåg plötsligt att barnen, som till en början varit fantastiska på att hämta diverse redskap, nu lämnat oss och det var väldigt, väldigt tyst nerifrån båten. Hur mycket är det värt att få skruva lite i lugn och ro? Mycket, kom vi fram till i tyst samförstånd. Så vi fortsatte att skruva. Efter en liten stund kom två stycken barn med sockerlena ögon upp i sittbrunnen. ”Vad har ni gjort?” frågade jag. ”Inget alls mamma…” choklad från haka till panna avslöjade dem litegrann. ”Hur många har ni ätit egentligen?!” Tystnad…. ”… hmm…. så långt kan jag inte räkna…” Ge och ta, det är en viktig sak att ha med sig ombord.

Efter skruvandet gick Anders iväg till en marinaffär som hade nån speciell mutter med en speciell siffra som man absolut måste ha ombord. Jag var nöjd över att få stanna kvar i båten med barnen. Medan jag stod och lagade mat hörde jag plötsligt det där hemska ljudet av en båtmotor alldeles för nära och alldeles för ilsken. Jag tittade upp och håret reste sig på armarna när jag såg bjässen till båt som var på tok för nära vår. Jag skuttade som en antilop, eller nåt annat graciöst djur, upp i sittbrunnen. Väl uppe möttes jag av en enorm stålbåt som helt mist kontrollen i den starka vinden och som nu kom farandes mot Nauisca och vårt vindroder! Jag slängde mig fram och brydde mig varken om egna fingrar eller det faktum att jag svor högt på svenska och barnen satt i väl höravstånd. Inte vindrodret!!! Ett gällt och hemskt skrammel hördes från aktern på Nausica när den andre båten slog emot vårt ankare och stålstöttan på soltaket. Jag och den andre killen på den andre båten slet och knuffade förtvivlat för att få bort båten från oss. På något vis lyckades vi undvika det allra heligaste och vindrodret satt kvar. En minut efter dramatiken kom Anders tillbaka och mitt adrenalinpåslag hade inte riktigt hunnit ge med sig än. Med gäll röst och yviga rörelser beskrev jag hur det hela hade gått till. En grundlig genomgång av Nausica gjordes och vi kunde lättat konstatera att vi hade haft en enorm tur. Senare på kvällen krävde jag att vi skulle fira denna turen med att öppna en flaska skumpa. Jag råkade av misstag skjuta korken mot den andre båten, men de hade redan gått hem.

20 reaktioner på ”Den första kraschen

  1. Vill önska er en underbar resa, jag har fått er blogg av Yvonne och hoppas att jag får följa ert äventyr.
    Kram från Eva i Telestad

    Gilla

  2. Oj vad dramatik!! Måste också säga att du skriver fruktansvärt bra, detta kanske också blir resan du skriver din första roman?

    PS- hoppas att det inte var den första flaskan bubbel ni knäckte!

    Gilla

    1. Haha du känner mig för väl för att tro att det var första flaskan bubbel! Det finns så mycket att fira 😉
      Tack för fina ord Terese ❤ någon roman blir det inte tal om men väldigt kul att du gillar det! Vi ses snart hoppas jag 😘

      Gilla

  3. Ja himmel och pannkaka så mycket det händer. Jag blir alldeles jätteglad av din berättelse. Känn ingen press men längtar till nästa 😅😍

    Gilla

  4. Hahaaaa, tuppar under vattnet!! Den var bra! 😂 och champagnekorken råååkade komma över på den andra båten ☺️ De ska kanske vara glada att det inte fick värre hämd 😁

    🥂🍾 Champagnen var du verkligen värd!!! Anders fick ju sin skruv!!!

    Gillad av 1 person

  5. Alltså Linnéa!!!! 💗 💗 💗 Det är såååå roligt att läsa, och följa med på er resa!!!! Vilken skribent du är!!! Väntar ivrigt på nästa blogginlägg😀 😀 😀 😀

    Gilla

  6. Ett ”blipp” i mailboxen! Yes!! det är en hälsning från Familjen Thornblad! Då vet jag att det väntar en högtidsstund! Linnéa, du skriver så målande så att det känns som om jag satt där bredvid er i sittbrunnen. Vilka fina bilder! Den med Tilda som tittar ut bland de gula blommorna skulle ni vinna vilken fototävling som helst med. Vilken rysare med ”kraschen”!! Akta er, man kan inte köpa krossade fot- eller handleder i marinaffären (eller det vet du kanske redan)!?
    I söndags kväll var jag på Akuten i Lund som moraliskt stöd åt en väninna. Där var det ”full fart” och jag förstår att det känns skönt att kunna ladda batterierna. Maken till proffsig, effektiv och vänlig personal har jag sällan mött – möjligen finns det väl några stycken på Räddningstjänsten Syd!?
    Må nu så gott på ert äventyr, så väntar jag på nästa ”blipp”!

    Gilla

    1. Tack för din fina kommentar Ulla!! Jag lovar dig att vi är väldigt aktsamma om våra respektive händer och fötter!
      Vad tråkigt att höra att du var tvungen att vara på akuten en söndagskväll. Det är inte speciellt kul att vara där, varken som patient eller moraliskt stöd. Men skönt att höra att stämningen var fin där!
      Hoppas att du njuter av nästa ”blipp”! Kram från oss

      Gilla

  7. Kunde inte vara med och vinka av er vid avseglingen från Lomma, men det kan nog bli senare. Kul att följa er på AIS och blog. Vad kostar det att ta sig genom Kielkanalens slussar? Dom kan ses live på webcam på http://www.kiel-canal.de
    Atlanten med flera meters tidvatten väntar och båtar som ligger på sned på botten av hamnarna. Ni har kanske gått för motor genom hela Kielkanalen? Dyrt att tanka i Holland trots att det är dom som har Royal Dutch Shell. Utposter långt från sina hemländer som Gibraltar, Kanarieöarna, Helgoland etc är ofta kompenserade genom att få vara taxfree med billig sprit, tobak, bensin och diesel.

    Lycka till med er Expedition

    Gilla

    1. Hej Leif! Kielkanalen kostade 18 euro om jag inte minns fel. Anders får rätta i efterhand i såfall 😊 ja taxfree och tidvatten har vi nu börjat bekanta oss med.
      Vi håller tummarna att vi ses nånstans på vägen!
      Kram från oss

      Gilla

  8. Hej!
    Heja heja vad det går, hur känns att segla i 10 knop på en slör?
    Framöver några fler båtar på sjön än i ”sundet”.
    Lycka till
    Mvh.

    Gilla

    1. Hej! Haha såg du detta i AIS:en för du skrev minsann det här innan mitt nya inlägg! Imponerande 😊
      Det kändes fantastiskt kan jag säga, vilka krafter det är. Tack för heja-rop!

      Gilla

  9. Vilken tur att Nausica inte fick några skador! Och ännu mer tur att inte du skadade dig Linnéa! Håll för tusan undan händer o fötter, det kan vara långt till närmsta akut! 🙂 Du skriver så himla bra så man lever sig in i vad som händer; jag befann mig plötsligt i aktern för att hjälpa till att bära av och svära lite:) Hoppas ni får en fin tur ut till Legoland!

    Gilla

    1. Tack så mycket för fina ord Lisbeth! Härligt att höra att jag fick lite support där i styrka och svordomar! Men Legoland dröjer det nog länge tills vi angör är jag rädd 😉 Kram från oss

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s