Mot Holland!

Vi stannade ett par dagar i Norderney och njöt av den välordnade hamnen. Det var rent, fräscht och hamnefogden bjöd barnen på godis så hela familjen trivdes. Men såklart speglar denna trivsel också hamnavgiften så efter två nätter ville vi vidare. Vi hade fått tipset om staden Borkum, som passande ligger på ön Borkum och som är en av de största öarna av de ostfrisiska. Det är alltid lika spännande med tidvattensegling har vi upptäckt. Dels är det spännande för det går så väldigt fort att segla om man har räknat rätt, och dels är det väldigt spännande att se om man faktiskt har räknat rätt.. Skulle vi inte ha räknat rätt finns risken att vi fastnar i en ström som går på fel håll räknat på hur vi vill gå. Har vi samtidigt otur med vind som går mot strömmen så kan det bygga upp en rätt grov sjö eller så kan man helt enkelt bli fast på bottnen med ett hav runtomkring som försvinner mer och mer. Det var precis vad som hände en norsk familj som vi träffade. Men de tog det hela med stor ro. Båten la sig på sidan, mannen gick och la sig och sov och de andra i familjen gick ut och lekte på den enorma stranden som bildats. Det är någonting som imponerar stort på mig, människor som stöter på problem men som ändå kan hitta perspektiv på det och ta det hela med ro. Det har blivit ett nytt delmål för mig på den här resan, att bli bättre på att ta saker med norsk ro. Det brukar ju alltid lösa sig tillslut.

Vi hade dock räknat rätt när vi gav oss iväg så vi fortsatte med vårt flygande skepp och tog oss i snabb och stabil fart över mot Borkum. Familjen har kommit in i rörelserna ombord på båten hyfsat bra nu och våra ömma tår börjar så smått att läka. Förutom Anders lilltå som fortfarande är lika stor som hans stortå. Jag ville öva mina ortopediska kunskaper på honom men han vägrade låta mig komma nära. Så jag erbjöd honom två Alvedon istället för att få lite lugn i båten. Vissa kunskaper känns dock fortfarande lite rostiga. Som det här med knopar. Jag har en förmåga att glömma vissa av dem mellan säsongerna. Den jag har speciellt svårt för är den där jäkeln med odjuret, prinsessor och sjön som ska vara på rätt håll. Så när Anders ropade på mig att snabbt göra en pålstek i genuaskotet kände jag mig lite villrådig. ”Ska jag styra istället?” bad jag så snällt jag kunde. ”Nej nej, du kan det. Jag litar på dig.” Fan. Jag vred och vände på sjön och odjuret hoppade upp och ner, inte alls sådär proffsigt som jag gjorde det förra sommaren. Jag fick ihop en slags knut och genuan rullades ut. Men jag bad en liten bön att han inte alls litade så blint på mig vad det gäller knopar, utan att han snart går fram och kollar i smyg. Men just det här, att lita på varandra i emellanåt väldigt stressiga och pressade situationer, är nåt som stärker oss enormt. Jag märker det gång på gång, man lär känna varandra på ett annat plan och man får en starkare respekt för varandra. Här ute har vi bara varandra och problem som dyker upp får vi lösa tillsammans. Det är en fin känsla som byggs upp. Till exempel när vi upptäckte att loggen spökade med oss så körde vi sten sax påse vem som skulle få äran att dyka ner i det svinkalla vattnet. Gissa vem som förlorade?!

I Borkum var det lika mycket action som i tidigare hamninlopp. Det gäller att ha koll på sjökort och verklighet. Anders var den som styrde den här gången och viss koncentrationsstörning hade han i form av spännande båtar runtomkring och barn som inte ville sitta still. Plötsligt upptäcker jag att det står ”deep 0,2 meter”, alltså det djup vi har under kölen. ”Anders är du säker på att vi går in här?” Anders har en extrem reaktionsförmåga när det verkligen gäller men jag har aldrig förr sett 6 ton massa bete sig på det sätt som det nu gjorde under fötterna på mig. En klockren handbromsvändning mitt i hamnhålet. Det kändes som att åka karusell på Tivoli. Barnen tjöt av lycka medans vi vuxna satt knäpptysta och spände käkarna. Den där minuten när nåt sånt här händer är så fruktansvärt lång! Men tillslut var vi runt och hade lite mer andrum under kölen igen. Vad tusan hände? Brist i koncentration var det som hände och fel hamn styrde vi in i. För precis bredvid var den hamnen som vi egentligen sett ut. Nu skulle man kunna tänka att jag hade känt lite glädje över att det för en gångs skull var Anders som brast i koncentrationen och jag som fick säga till honom. Och isåfall tänker man alldeles rätt. Men det sa jag såklart inte till honom, inte just då iallafall. Här har vi en fin bild från vår lilla detour.

Borkum hamn var ingen direkt mysig hamn med sina enorma fiskebåtar som brölade och skränade långt in på nätterna. Men vi tog lokalbussen över ön och hamnade på en magiskt lång och kritvit strand och vi blev genast badsugna. Vi gick, sprang, galopperade och hoppade på olika äventyrliga sätt och tillslut kom vi fram till strandkanten. Och till det tyska nakenbadet. Ja mitt på denna milslånga vita sandstrand så prickade vi rätt på en av de mest exotiska vyerna jag har hittills upplevt på resan. Jag gillar nakenbad och jag gillar det faktum att barnen får se hur riktiga kroppar ser ut, inte bara retuscherade kroppar på tv eller i tidningar. Men jag var inte alls förberedd på alla dessa nakna tyskar som promenerade runt så det blev en upplevelse för oss alla som jag tror att vi kommer minnas starkt och med glädje! Tyvärr var vattnet svinkallt så vi nöjde oss med att traska runt, doppa fötterna och leta bäbis-maneter.

Sen tog vi bussen vidare in till staden Borkum. Den här staden var betydligt mysigare än Norderney, som var mer flashig och flådig. Här kantades trottoarerna av stockrosor och parkerna var lummiga med buskar och träd. Vi köpte lite bröd, och såklart tyska kringlor, hos bagaren och yoghurt och nån märklig laxröra i en butik. Sen gick vi och satte oss i en av parkerna och hade lyx-picknick. Vi njöt och var så nöjda och det fanns inte ett moln på familjens himmel. Inte ens när Anders upptäckte att det kröp in myror i kalsongerna kände vi att vi ville avsluta detta mysiga tillfälle. ”De kryper nog ut igen när de inser vart de är på väg” sa han bara lugnt. Vi satt där länge länge och insåg att det var alldeles lugnt runt oss. Trots att maten var uppäten och att vi satt där med två relativt energiska barn. Men Tilda hon satt och mös och småpratade med oss om ditten och datten. Och Agnes hon satt och sorterade harpluttar i storleksordning. Så vi satt kvar en stund till.

Dagen efter tog vi det stora steget in i Holland! Det var en stor känsla som alltid att ta sig in i ett nytt land. Att få hissa en ny gästflagga och fundera på vilket språk de pratar i det här landet. Vi hade språkövningar i båten om hur man pratar holländska men jag är tveksam på om någon av oss klarade testet. Dagen gick i lugnt och stilla mak. Det var ett härligt soldis runt oss som gjorde seglatsen lite spöklik. Båtar som inte hade egen AIS dök upp som gråa suddiga skepnader i diset. Ibland lite väl nära för att det skulle kännas bekvämt. En båt kom stormandes i 40 knop och gav oss svallvågor som fick barnen att kikna av skratt. När vi så smått närmade oss land så började vi känna oss hungriga och jag gick ner för att bre lite mackor. Jag hade precis öppnat de dubbla påsarna till en av de danska ostarna som vi har kvar, och den tunga dimman av stinkande ost började sprida sig genom båten. Just då hör jag Anders uppifrån sittbrunnen: ”Linnéa, vi blir bordade av kustbevakningen nu…”. Först blev jag rädd. Sen svor jag högt, jag förstod ju vad de var ute efter. Jag visste väl att det där ostköpet skulle ge oss problem! Tro f-n att holländarna undrar vad som står på i den här båten som den stinker. Vad är det svenskarna försöker smuggla in egentligen? På skakiga ben kravlade jag mig upp och stängde snabbt luckan ner till båten efter mig. Som om det skulle hjälpa. Fem uniformerade män med batong och vapen stirrade på oss och la fast vid vår båt. Jag ville skrika ”We can throw it away! I promise, we will never buy anything like that again!!”. Men jag höll mig knäpptyst och lät barnen sköta snacket. Polis polis! skrek Agnes och Tilda alldeles lyriskt och vinkade glatt åt herrarna att komma ombord. De visade sig vara trevliga människor, såklart, och det hela var bara en normal procedur som det gör med varje båt här. De ville veta vart vi kom ifrån, vad vi skulle göra i Holland, hur länge samt se våra pass. Allting var fullt normalt försäkrade de oss. Men jag såg nog allt hur de sniffade misstänksamt ner mot båten. Den där osten använder jag till bete nästa gång Anders ska fiska.

Förutom exotiska gränspoliser så fick vi även se enorma sälar, vissa av dem alldeles vita, som låg och slumrade på sanddynorna. Barnen hittade snabbt sina kikare och vi gled tyst och stilla förbi bjässarna. Till sist kom vi fram till den holländska hamnen Lauwersoog. På kvällen tände vi ljus och spelade UNO medan åskan brakade runt oss och regnet smattrade på taket. Det är något av det mysigaste vi vet, att kura ihop nere i det varma och torra och lyssna på ovädret som drar över. Iallafall när man ligger tryggt förtöjda i hamn. En väldigt mysig stund fick vi. Fram till Agnes röt ikapp med åskan och sprang iväg med halva kortleken, förbannad över att hon inte fick lika fina kort som storasyster. Då kändes det som ett bra läge att säga godnatt. Imorn börjar de holländska kanalerna!

10 reaktioner på ”Mot Holland!

  1. Är i Sthlm hos Malin . Klockan är sent och de ska upp tidigt 05:10. Försöker kväva skrattet i mig så inte min omgivning vaknar. Du är för rolig . 😘

    Gillad av 1 person

  2. Om du bjudit tjänstemännen på lite ost hade de nog snabbt lättat ankar… 🙂
    Trevlig start på Holland. Skoj att prata lite med Anders idag. Sommarfågel har seglat till Göteborg. Här är nästan 30 grader varmt och vi njuter. Kom från Stockholm igår, allt bra med Linda och Albin. Fortsätt njut av äventyret!
    Kram från Lisbeth o Lars

    Gillad av 1 person

    1. Haha ja men jag är rädd dom hade spärrat in oss då pga allmänfarligt gods eller liknande.
      Härligt att höra att ni har det bra!
      Kram

      Gilla

  3. Hej!
    Inför kanal resan, när GPS;en säger gör en u-sväng (ha ha!), eller är där bra skyltat på kanalerna, en som inte vet,
    vilket ”äventyr” ni är inne på.
    Är det som på ön Ven (kyrkbacken), bara du trampar i land pris så & så.
    Mvh.

    Gillad av 1 person

    1. Hej Rolfh! Det är lätt att hitta gratis-nätter längs med kanalen. Flera faktiskt riktigt bra platser att förtöja vid. Vid de platserna som kostar pengar, alltså inne i städerna, så kan man ligga gratis fram till kl.16 eller kl.19 på vissa platser
      Holländare är väldigt generösa måste jag säga. Och hittills otroligt trevliga!
      Vad gäller skyltar så finns det knappt några. Men vi köpte en kanalöversikt i en skeppshandel och där ser man enkelt vilken sväng man ska ta 😊
      härligt med frågor!
      Mvh från oss

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s