Nattseglingar och barnkalas

VM i fotboll. Ja det kanske inte kändes lika stort som det brukar men det är absolut något som vi helst hade följt med större noggrannhet än vi nu lyckats med. Tyvärr missade vi första matchen som Sverige spelade, det enda vi såg av den var det som folk postade på fejjan. Tack för allt som postades! Andra matchen var vi fast beslutna om att inte missa. Så vi laddade barnen med löfte om fotbollskväll och alla var strålande glada när vi gick genom Boulogne för att hitta den perfekt puben att se matchen på. Eller om jag ska vara helt ärlig så laddade vi barnen med löfte om glass och vi gick genom staden i full panik för att i tid hinna hitta en pub/restaurang/lyxhotell/parkbänk där vi kunde hitta både glass och en tv. Två minuter innan avspark hittade vi den svindyra lilla restaurangen som utlovade båda våra önskemål och familjen kunde svettiga pusta ut i de mjuka sofforna. Det var en härlig känsla av spänning och förväntan som infann sig. Som det alltid gör innan avspark. Vi hade en mysig kväll och när väl glassen kom in så njöt barnen precis lika mycket som vi av matchen. ”Riv mina råsegel det där var inte bra!” skrek Tilda ut över den lilla restaurangen vid sista målet och för hundraelfte gången kramade jag om henne tills hon vänligt men bestämt bad mig att sluta. Älskade barn! Att resultatet sedan inte blev som vi önskat var såklart väldigt synd men vi fick otroligt fin support av fransoserna runtom i resturangen. Det blev många tröstande ryggdunk och peppande ord eftersom de sedan länge förstått att vi var svenskar. De gillar nog Sverige bättre än Tyskland tror jag. Eller så var de ute efter hög dricks.

Från Boulogne seglade vi till Dieppe och hade återigen finfina vindar med oss. Mina Stugeron hjälpte perfekt och jag kunde njuta av seglingen igen. I Dieppe kunde vi återigen möta upp med båten Mawi och dess härliga besättning och på kvällen ankrade vi tillsammans utanför stranden. Under dagen hade männen haft en liten session med Philips harpun och faktiskt lyckats fånga två riktigt fina fiskar. Ja alltså, en person hade fångat två fiskar och det känns helt onödigt att förstöra semesterlyckan genom att berätta att det inte var Anders. Vi var iallafall fast beslutna om att äta godbitarna men hade egentligen ingen aning om vilken slags fisk vi hade framför oss. En fransk guldfisk var ett förslag som vi alla nappade på. Det låter gott, den grillar vi ikväll!

Då Mawi har en grill fastmonterad på aktern så blev det naturligt att vi tog jollen dit för fiskkalaset. Det var en häftig känsla att i kvällsskymningen stuva ned grilltillbehör och bestick för att puttra över till vännerna på andra båten. Det gungade dock rejält på vår ankringsplats och det var inte helt enkelt att stuva in barn och tunga väskor i de höga dyningarna. Jag blev givetvis lite sjösjuk så Anders fick sköta allt som skulle skötas under däck. Där satt vi sedan i Mawis sittbrunn och myste till en utsökt fisk och njöt av solnedgång och månsken. Så enkelt och så naturligt. Plötsligt dök det upp två franska livräddare i vattnet som tog sig en paus från simträningen på Mawis badstege. De gav oss också en lektion i huruvida brännmaneterna runtomkring oss är farliga eller ej samt hur man på bästa sätt blir av med dom om man blir bränd. För alla som trott som vi tidigare gjort, så är det alltså en myt att man ska kissa på stället där man blivit bränd. Man ska istället ta ett kreditkort och skrapa bort tentaklarna, samt hälla på vinäger. Jag sparar den informationen till framtida eventuella behov. Ett mycket trevligt möte blev det men de vägrade strongt att bli bjudna på öl av oss. Hurtiga som få hoppade de istället ner i det kalla nattsvarta vattnet och simmade tillbaka till strandpartyt.

Då natten bjöd på ordentliga dyningar var båda familjerna morgonen efter sugna på att ha en lugn natt framöver innan nästa segling mot Le Havre. Så vi gav oss tillbaka till Dieppe och dess dyra men väldigt fräscha och trevliga hamn. Jag måste bara slå ett slag för duscharna här. Jag har inte duschat så trevligt sen jag vet inte när. Det var rent, fräscht, gratis och varmt vatten. För att verkligen sätta lyxstämpel på tillvaron så spelade de mysig fransk musik i högtalare. Jag och Tilda duschade tillsammans och vi njöt i stora drag av denna helt fantastiska dusch. Anders duschade med Agnes, som plötsligt har fått för sig att hon hatar att duscha, fick tyvärr inte höra någon fransk musik. Högtalarna var visst inte starka nog.

Dieppe hade även en ljuvlig utkiksplats uppe vid slottet samt en häftig strand i sten. Ett tips, glöm inte badskor när ni badar här! Solen sken och stekte som vi inte varit med om tidigare på resan men havet är fortfarande ”uppfriskande och skönt”. Man vaknar iallafall till ordentligt av det.

Agnes och Alice, från båten Mawi, letar mjuka stenar vid stranden.

Tanken var sedan att ha en lugn och skön natt för att sedan segla mot Le Havre dagen efter. Men när senaste grib-filerna för kvällen laddats ner så såg vi att vindarna ökat på rejält för morgondagen, och även flera dagar framåt. Vi riskerade att bli inblåsta ett bra tag framöver och det var vi inte alls sugna på. Familjerna tog ett öråd och då tidvattennavigering ska räknas in så insåg vi att det bästa hade varit att ge oss iväg inatt. Sagt och gjort, vi förbättrade segelstuvningen ytterligare, jag svalde mina Stugeron och kaffe kokades i stora baljor. Två stycken segelbåtar gav sig sedan ut i mörkret för att ge sig iväg.

Här räknas det på tidvattennavigering, vindar och ström och det är mycket som ska tänkas på innan beslutet kan tas huruvida vi ska ge oss iväg eller ej.

Nattseglingen blev sedan fantastisk. Jag som generellt tycker att havet är otäckt på natten och blir än mer sjösjuk än på dagen ser verkligen inte fram emot dessa sträckor. Men plötsligt satt jag där på mitt pass och kom på mig själv med att njuta. Jag njöt av havet, jag njöt av ljuden från båt och segel, ja jag till och med njöt av vågorna som mjukt förde oss framåt. Vi hade en snäll vind i aktern och seglen fylldes fint och gav oss bra skjuts dit vi ville. Det var fullmåne och den lyste upp havet runt mig på ett oerhört romantiskt vis. Stjärnorna ovanför mitt huvud utgjorde en värld som jag aldrig tidigare har sett på detta vis. Det var verkligen otroligt vackert. Jag satt där och kunde tillåta mig själv att filosofera kring Normandiekusten och hur trygg jag faktiskt är här och nu. Människor runtomkring mig är vänliga och hjälpsamma, jag omges av så mycket kärlek och det finns utrymme för mig och andra att vara precis som de människor vi är. När jag seglade längs med denna historiska kust kunde jag inte annat än att känna en enorm tacksamhet över livet som jag lever och är med och utformar just nu. Men också hur skört allting är.

Vi kom fram till Le Havre på förmiddagen. Solen var då redan så stark så att den med enkelhet värmde upp våra varma nattkläder och fick oss att kippa efter andan. Mössor, tre lagers underställ och hela seglaroutfiten drogs snabbt av när vi brutalt blev påminda om att vi nu faktiskt kommit ner till värmen. Humöret var på topp när vi satt i sittbrunnen och sippade kaffe samtidigt som vi välkomnade upp våra sjusovande barn. Agnes drog sig sömnigt upp klockan tio och Tilda dröjde ytterligare en timme innan hon tyckte det var dags. Sedan satt vi där och njöt av den sista lilla seglatsen innan vi nådde hamn. ”Jag har hört er inatt.” sa Tilda efter frukost. ”Men jag ville bara ligga och mysa och sedan somnade jag om igen.” Så underbart ljuvligt att som barn kunna ligga och lyssna till dessa ljud och samtidigt känna sig så trygg så man kan mysa och somna om. Jag blev så varm inombords av dessa ord så jag svettades lite mer.

Väl i hamn så berättade Anders att han sett en järnhandel inte långt ifrån hamnen. Åh din stackare tänkte jag, ska du ge dig dit i 30-gradig värme och köpa skruv? Men när jag tog en noggrannare blick på hans utstrålning så insåg jag att han var totalt superexalterad över denna utflykt. Åh din stackare, tänkte jag igen, att du blir så lycklig över en järnhandel. Men det där är något jag troligtvis aldrig kommer att förstå och det är väl bara att inse, man har olika intressen här i livet. Så medans Anders letade upp plånbok och största ryggsäcken så packade jag och barnen ihop fika och badkläder. ”Ljuvligt” tänkte vi båda två i en tyst symfoni. Lika nöjda fällde vi sedan ner solglasögonen och gick ifrån båten. Jag och barnen hittade först en fantastisk lekplats alldeles vid sidan om stranden och där stannade vi en stund. Sedan tog vi oss ned till den fullbelagda stranden och även här kändes det fint att ha skor på sig när vi badade. Det fanns en hel del småsten i vattnet och i och med de starka vågorna så var det oerhört skönt att ha något skyddande på fötterna. När vi stod där i vattnet och njöt så kom det en liten kille på en 7-8 år och helt obekymrat slängde han plötsligt en chipspåse rakt ut i havet. För mig var det så befängt så jag kom mig inte för att säga något. Men Tilda fann sig betydligt snabbare. ”No No No!!” Hon skakade bestämt på huvudet och pekade ut mot påsen och hela kroppsspråket skrek ut en beslutsamhet som bara en sexåring kan. Hon spände ögonen i pojken som tillslut tog sitt förnuft till fånga och lommad ut och hämtade tillbaka sin påse. Åh så stolt jag var! Vi gick sen alla tre så rakryggade upp till våra handdukar igen.

När Anders sedan tillslut kom tillbaka från sin tur visade det sig att han, i äkta Anders-anda, lärt känna en fransos och fått skjuts av honom genom halva Frankrike för att hitta, inte bara en järnhandel utan den BÄSTA järnhandeln. Därifrån fick han sedan vidare skjuts till en surfbutik med en mängd olika saker. Nu ska jag sannerligen inte klaga över detta för han hittade saker som vi velat köpa till barnen länge, och allt på rea såklart. Bland annat varsin kick-bike, våtdräkt och -Tadaa- en Stand up paddle board till mig!! Han såg ut som jultomten där han kom gående över stranden dubbelvikt av tyngden från den gigantisla väskan med alla prylar i. Det blev glada skrik och lyckliga upphopp av både barn och vuxna. Barnen ville genast prova sina sparkcyklar så vi beslutade oss för att göra en lång utflykt. Vi tog buss och spårvagn genom staden och detta är något jag verkligen kan rekommendera för att upptäcka nya städer. På ett mycket billigt vis får man se en hel stad med omnejd om man så vill. Vi satt i bekväma säten med aircondition och småpratade med lokalborna.

När vi var nöjda med sightseeing hoppade vi av bussen och tog oss till parken Les Jardins Supendus. En vacker och spännande park med en enorm trädgård full av exotiska växter och blommor. Jag tänkte mycket på min familj när vi gick där, här hade de stortrivts och kunnat berätta en massa intressant fakta om de olika blommorna. Jag kunde peka ut namnen på ogräset som växte runt de fint lagda stenarna. Men barnen frågade inte efter mer heller så jag klarade mig.

Vi fick också en rundvandring på franska i en, vad som såg ut som ett gigantiskt tefat men visade sig vara en fjällstuga. På 48 timmar kunde den monteras upp på ett nytt ställe och hade från början varit tänkt som den ultimata stugan att ta med på olika utflykter. Den blev aldrig såld dock och nu fungerade den mer som en turistattraktion i parken, fortfarande till salu dock. Den var faktiskt väldigt mysig och jag kände igen den där blicken som tändes i Anders ögon när vi satt där. Snabbt som tusan drog jag ut honom därifrån och ner till caféet för att försöka bryta förtrollningen. Jag lät honom inte prata med någon som såg ut som en försäljare och kunde andas ut först när vi kom tillbaka till Nausica. Han hävdar dock stenhårt att han inte alls är intresserad av något sådant projekt men jag väntar fortfarande med skräck på avin om ett stort paket.

Tillbaka till Nausica ville vi testa vår nya surfbräda. Det ville även barnen såklart. Hur många personer får man plats på brädan frågade vi oss genast. För trots att alla inköp var på rea så spräckte de vår resebudget med runt 1000 procent. Kanske att vi får sälja Nausica och paddla tillbaka på brädan en dag och då kan det vara bra att veta om vi får plats. Ser lovande ut tycker jag så det känns som en stabil plan B.

Nästa segling beslutade vi också ta över natten då vi märkte hur väl det passade med barnen. Sträckan gick nu från Le Havre till St Vaast, som vi fått tips om av Nausicas förra ägare, som för övrigt snart kommer och hälsar på oss. Barnen var exalterade över nattsegling och hade svårt att somna på kvällen och jag var lika exalterad över att få passet med soluppgång. Så det tog sin lilla tid att hitta ro i kroppen. Vi startade dock först vid midnatt och därav kunde vi dela natten på två pass. Strax efter att vi gett oss av från hamnen hörde jag en smäll inifrån barnens rum. Jag var halvsovandes så jag kunde inte riktigt placera vart det kom ifrån utan rusade bara rakt in i deras rum. Där halvsatt Tilda med sömn i blicken: ”Stormar och orkaner. Jag förstår ingenting. Först pang i dörren och sedan kommer mamma flygandes som en kanon. Stormar och orkaner jag går och lägger mig igen.” Jag kämpade mig blå för att inte skratta högt och formade genast två lärdomar: 1 Haspa alltid upp dörren. 2 Dags att byta seglarfilm till annat än Tintin.

Som jag önskat så bjöd mitt pass på en fantastisk soluppgång. Jag satt där och filosoferade om livet medan himmelen sakta sakta färgades mer och mer orange-gul, för att tillslut avslöja en liten lysande prick. Jag älskar soluppgångar. Det finns så mycket löften i dem om dagen som väntar. Sen kan dagen bli hur kass som helst men just där känns den som den bästa man kommer att uppleva.

Vi anlände St Vaast i nästan exakt rätt tid och vi kunde hyfsat enkelt glida in genom den smala lilla öppningen in till hamnen. Hamnen har en port som öppnar ungefär 2 timmar innan och stänger två timmar efter högvatten och den tiden är såklart rätt viktig att passa. Annars finns det en ankarvik strax utanför så man är ändå inte helt lämnad åt havsgudarna om man inte skulle hinna med denna öppning.

St Vaast visade sig vara en mycket mysig liten by med vacker natur runtom. Vi tog en stärkande promenad runt tillsammans med besättningen från Mawi. Det var en stor dag idag för det var Alices födelsedag och senare på eftermiddagen var vi inbjudna på födelsedagskalas! Tilda och Agnes hade längtat i dagar och presenter var noggrant utvalda sedan länge. Det blev ett hejdundrande barnkalas med tårtor och godispåsar till barnen och tårta och skumpa till de vuxna. Ett kalas med guldstämpel kan man kalla det. Vi satt där långt inpå kvällen och fick till och med en liten makrill på grillen som storfiskaren Anders fångat under tidigare seglats. Det blev en väldigt glad kväll för både vuxna och barn.

6 reaktioner på ”Nattseglingar och barnkalas

  1. Hej, härligt att få följa er på seglingen! Åh, jag känner så väl igen mig över din beskrivning om soluppgångarna. Roligt att ni hittat en annan barnfamilj! Lycka till i fortsättningen, Christel och Harald i Höganäs

    Gillad av 1 person

  2. Vilken underbar text! Beskrivningen av första nattseglingen var så levande att det kändes nästan som även jag fått förmånen att uppleva den. Tack❤

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s