Överfarten till Madeira på två sätt

Ur Linnéas perspektiv:

Dagarna innan avfärd var jag nervös. Inte sådär toknervös så jag mådde illa och inte kunde äta. Nej för äta det kan jag alltid, men nervös så att tankarna upptogs av olika scenarion som kunde gå fel och så att humöret inte alltid var på topp om man säger så. Det som gjorde mig mest nervös var att jag inte kände mig helt förberedd. Vi hade saker kvar att fixa på båten som jag i stunden tyckte var livsnödvändiga. Nu i efterhand inser jag att det inte alls är speciellt livsnödvändigt att sy en annan tvättpåse till smutstvätten än den vi redan har, köpa tolv flaskor mjölk som håller i rumstemperatur, skrubba sig blodig för att få bort smuts i ett hörn jag aldrig tidigare sett, eller ens lägga ut ett blogginlägg innan avfärd. Faktiskt. Men just då fokuserade jag maniskt på det och först när alla dessa mjölkflaskor var inköpta kunde jag andas ut, och då kände jag en härlig förväntan. Hur ska detta gå egentligen? Det är vår hittills längsta seglats och vi vet faktiskt inte än hur familjen klarar av långseglingen. Kommer min sjösjuka att lägga sig eller kommer jag att ligga dubbelvikt över relingen hela vägen? Kommer barnen tycka att det är kul eller kommer de att hata oss för resten av sina liv efter att ha varit fast på en liten yta i fem dygn? Kommer jag och Anders tycka att det är kul eller säljer vi båten halvvägs, tar var sitt barn och köper flygbiljetter med olika destinationer? Ja, det var en härlig förväntan jag hade inombords när jag spanade ut över det vackra blå havet som i ett antal dygn framöver skulle vara vårt hem.

Vyn från sittbrunnen i Cascais.

Kvällen innan avfärd kunde vi tillslut para ihop oss igen med våra kära vänner från båten Mawi. Det blev ett minst sagt kärleksfullt återseende och jag tror större delen av hamnen hörde oss in på småtimmarna. Det var riktigt härligt att få sitta tillsammans igen och se barnens överförtjusta lek ihop. Det kändes som månader sedan sist men när vi räknade efter var det faktiskt bara ett par veckor sedan vi skiljdes åt. De hade saknat varandra mycket och det tog inte två sekunder för dem att rusa ner i båten och påbörja där de avslutat för några veckor sedan. Jag tog flera bilder på dem men inte en enda blev skarp. De for och hoppade som yra små kalvar nere i båten, så tyvärr kan jag inte dela med mig bildligt av deras glädje och kärlek.

Vi hade bestämt med våra norska vänner i båten Mamosa att segla vid 11-tiden dagen efter. De har en betydligt större båt så vi hade inga större förhoppningar om att hålla jämna steg, men det kändes fint att ha en till båt där ute på havet samtidigt. Det känns också riktigt fint att ha dessa vänner att umgås med när vi kom fram! Klockan 11 på måndag förmiddag var vi redo upp över öronen. Sjösjuketabletterna var svalda och vi lättade ankare, satte segel och styrde nosen ut mot det stora vackra havet. Hela familjen var härligt förväntansfull och humöret var på topp. Jag hade gjort iordning en väska till barnen som var fullproppad med nytt pyssel, spel och andra roligheter och denna var tänkt att plockas fram när vi lämnat bukten. Vi visste dock att det skulle blåsa en del under de första dygnen för att sedan avta, det skulle snart visa sig att varken mamma eller barn var så sugna på att pyssla. Så hur pysselsugen än Anders må ha varit så fick han inget medhåll från resten av familjen så väskan fick vackert stanna ouppackad några dygn till.

Tjoho nu är det äntligen dags!

Strax efter en storslagen avfärd upptäckte vi att loggen, som varit en trogen tjänare fram tills nu, plötsligt inte visade vår fart. Inte livsavgörande alls eftersom vi har en fartmätare på plotten som visar fart också, bara irriterande. Vi hade ett par andra mindre missöden som inte heller de var något större jobb med att rätta till och vår kära logg började snart rulla igång igen. Det som kändes tyngre var när vår autopilot började slira och blev otäckt varm så vi inte vågade använda den. Detta skedde en eftermiddag när det var för lite vind för vårt vindroder att styra och vi såg framför oss en lång natt med handstyrning. När vi endast är två i besättningen att dela på nattpassen så är vi beroende av olika medel för att hjälpa till med just styrningen av båten. Men nej, inte heller detta var livsavgörande utan endast en bekvämlighetsgrej. Och vi hade tur, för när det började skymma så fick vi lite mer vind och kunde använda oss av vårt underbara vindroder igen. Denna magiska uppfinning som jag knappt visste vad det var innan avfärd, har gjort vår segling så mycket enklare. Den styr oss mot mål med endast vinden som hjälp. Den är alltså helt oberoende av både ström, diesel eller mat, och den gnäller aldrig. Som den perfekta tredje partnern ombord!

image

Vi hade en incident där vårt lättvinds genua (ett stort segel som vi använder oss av i medvind när det inte blåser så mycket) rullade upp sig i den då rådande hårda vinden. Detta medförde att vi var tvungna att ta ner hela seglet och i den gungande miljön vi befann oss i så hamnade delar av seglet i vattnet. Släpandes efter båten som en trål så fylldes den mer och mer av vatten och där blev jag faktiskt rädd på riktigt. Men med rädsla kommer styrka och på något underligt vis lyckades vi dra upp spektaklet igen. Min onda högerhand mådde dock mindre bra efteråt och jag fick sedan bli enhanda och vänsterhänt. Fungerade sådär, men det gick.

Under ett nattpass där jag fick besök av månen iallafall för en liten stund.

Så hur gick det då med min sjösjuka kanske ni nu tänker. Jodå, den ska få sin välförtjänta del av det här inlägget också. Som skrivet tidigare så var det en rullig färd till att börja med och sjösjukan gjorde sig påmind nästan direkt. Men första dygnet kändes det ändå under kontroll, så länge jag höll mig i sittbrunnen och inte gick ner. Dag två låg jag som en halvdöd plattfisk i akterruffen och förbannade allt vad segling hette. Jag drömde om att sälja båten och köpa en sommarstuga långt, långt inne i skogen där allt är mycket stilla. Jag ville inte höra en enda våg till och jag brydde mig inte om en enda delfin mer, jag ville bara i land och få allt att sluta gunga. Förbannad och besviken var jag över att jag inte klarade av det. Anders tog befälet och skötte allt runtomkring som behövde skötas. När det var dags för mitt nattpass hade vågorna lugnat sig något och jag började faktiskt må lite bättre. Morgonen efter var jag, till min egen stora förvåning, rätt pigg igen. Vågorna hade som sagt lugnat sig och framförallt började de bli längre och mjukare. Sista dagen slutade jag ta sjösjuketabletter och helt otroligt mådde jag strålande bra! Drömmen om sommarhus i skogen försvann snabbt och jag njöt av soluppgång och glada barn som även de mådde bra igen. Allt pyssel åkte fram, vi hade gymnastik till discomusik i sittbrunnen och vi skrattade och sjöng åt livet och åt varandra. Det var en sådan seger för hela familjen! Om denna vändning berodde på att vågorna lugnat sig eller på att kroppen ställt in sig det vet jag inte än. Men en sak är säker, det var värt att ligga lite sjösjuk för att få uppleva denna underbara segling som vi sedan hade. Framförallt var det värt det för att få uppleva känslan av att med egen båt anlända Porto Santo i soluppgången!

Var är vi egentligen? Tilda lär sig navigera.

Ett av de bästa med långsegling är all tid vi har för mys tillsammans

Biologilektion på Atlanten. En av tre små bläckfiskar som under natten hamnat på Nausica.


Tilda hittar kreativa sätt att få vara ifred. 

Ur Anders perspektiv:

Jobba jobba jobba. Veckan innan avfärd till Porto Santo parkerade vi i Cascais. Det hade vi planerat sedan länge, dels för att ha en plats att beställa de sista reservdelarna till motorer och rigg men också för att hinna göra Nausica färdig för oceanöverfart. Visserligen har vi seglat långt nu och väldigt mycket är gjort men det är ändå en annan sak att ge sig rakt ut i ingenstans. De där scenarierna med oväder på Atlanten ligger i bakhuvudet. Då bara ska grejorna vara i toppskick och kollade i detalj. Det är med en annan känsla som jag tittar på båtens delar och känner att, det bara ska hålla. Även seglingen känns på ett annat sätt. Ju längre mot Madeira vi kom desto mer fick jag känslan av att, mja 4 knop är helt ok om vi slipper att slå ut det sista revet. Det är mycket skönare att segla med lite mindre segel för det hörs och känns att belastningen och slitaget minskar avsevärt. Givetvis står detta helt i motsats till kappseglarsinnet som gillar loggens tiondelar och många kvadratmetrar duk.

Vi lämnade Cascais med en fantastisk känsla. Flera vänner i ankarviken och mor och far som vinkade av oss från fästningen. Några sjömil ut så började det blåsa en del och vi hade 8-13 m/s hela första dygnet. Med ett rev i storen, som senare blev två gjorde vi mellan 6 och 9 knop och vi flög fram. Det är med en enorm stolthet som jag nattar barnen i förpken, båten lutar och styr i vågorna och det låter som att vi är inne i ett vattenfall.

– Godnatt pappa, säger de efter varandra, världens naturligaste grej för dem men ändå rätt häftigt. Ett par minuter senare sover de och vaknar inte förrän det blir ljust.

Första natten var helt stjärnklar utan måne. Jag har pratat många gånger hemma om att jag verkligen ser fram emot nätterna, och nu är vi här och upplever dem. Det är så mäktigt. Utan städer eller något annat ljus så kommer stjärnor och planeter fram som jag inte har sett dem tidigare och att se vintergatan med en kopp kaffe och en nattmacka och med båten som styr sig själv är livet! Vi har hittat en app som heter SkyView som är helt fantastisk, där håller man mobilen mot stjärnorna och appen ritar ut stjärntecknen. Den är också proppfull med information om respektive planet/stjärna.

Efterhand så minskade vinden och vi fick det behagligare ombord. Vi testade olika segelsättning och kom fram till att skipa storseglet till fördel för fock och genua på slör/läns. Skönt att slippa storseglets smällande i rullningarna samt att vindrodret behöver kämpa mindre.

Vi hittar också rutinerna ombord på ett riktigt bra sätt. Linnea är varm i kläderna och hanterar Nausica briljant. Det är skönt att helt kunna koppla av och gå och lägga sig utan att behöva grunna på hur det går däruppe. Vi är alltid fastkrokade på natten och ingen går upp på däck utan att väcka den andre. Är man osäker på något så väcker man den andre. Vi är ett team och det funkar perfekt! Givetvis så finns det en liten kompass i akterruffen bara för att kunna kolla 😉

Dagarna rullade på med skola och UNO och måltider och ritstuga och givetvis så bråkar barnen då och då precis som hemma. Men det infinner sig alltid ett visst lugn i vår familj när vi kommer ut på havet. Om det är sjösjuka eller trivsel får kommande analyser reda ut 😉 Två av nätterna hade vi mulet och utan måne, det var becksvart. Alltså riktigt kolmörkt, så mörkt så att man blir förvirrad och desorienterad utan de vanliga styrmärkena som en stjärna eller ett moln eller bara någon kontur som man kan ha som referens för att kolla om båten svänger eller styr rakt.

Dagarna har även ägnats åt fiske. Vi släpar bläckfiskar och wobblers och annat smått och gott, läser om andras märkliga fångster. Vårt resultat sedan vi lämnade Sverige är ca 60 makrill, en horngädda och en fiskmås. Men vi jobbar på. Dag 3 sa det bara TJONGGG på spöt, sen inget mer. Jag vevar upp och ser att 40 kg vajjern är avklippt rakt av. Vad det än var, en U-båt eller en fisk med riktigt vassa tänder så var det nog bäst att den stannade i havet.

Vi insåg att vi inte skulle hinna land innan det mörknade dag 3 så vi saktade ner för att slippa ankra i beckmörkret. Med bara focken uppe så gjorde vi ca 3 knop och vindrodret styrde även i den svaga vinden som vi hade. Det börjar bli en god vän det där vindrodret!

Rätt som det är så ser vi en fyr och en timme senare så kan man skymta en spöklik siluett av en bergskedja.
image

Porto Santo ligger bakom bergskammen sett österifrån. Därefter en magisk soluppgång och insegling till ankarviken.
image

image

image

Genast slås vi av skiftet i klimatet. Det är riktigt varmt i luften och 25 grader i vattnet som är kristallklart. Vi är framme!!!

image

7 reaktioner på ”Överfarten till Madeira på två sätt

  1. Tack för den underbara rapporten. Jag har tänkt sååå mycket på er och hållit 👍👍
    Här hemma har vi storm och måste hålla i hatten!
    Lycka till med den fortsatta seglatsen ⛵️⛵️⛵️

    Gilla

  2. ”Tubigrip och hem!” hade jag velat skriva på din RETTS journal Linnéa, men du är redan hemma och kärlek – som ni har gott om av – har mer läkande effekt en all tubigrip vi har på ortopedakuten.
    Ni har lyckats!!!
    Vad starka, modiga och duktiga ni är på alla sätt och vis!!! Lilla familjen i fullständig balans med varandra och med naturens stora krafter.

    Gillad av 1 person

    1. Jag följer din ordination så gott jag bara kan! Handledsskyddet är på och hemma är jag redan, precis som du så fint skrev. Nu står mitt hopp till att kärleken har läkande krafter och du brukar ha rätt i det mesta Erzsébet så det blir nog bra det här ❤
      Tack för fina ord!!

      Gilla

  3. Så skönt att del 1 av det ”riktiga äventyret” nu är säkert avklarad och att den bjöd på lagom motstånd. Även skönt att sjösjuketabletter blev överflödiga mot slutet Linnéa – hoppas det innebär att kroppen börjat acceptera havets villkor. Det känns otroligt speciellt att följa er saga, min fascination och inlevelse på distans blir bara större och större. Kram❤

    Gillad av 1 person

  4. Tänk vad ni får uppleva ooch barnen får nog den bästa skola man kan gå i.jag följer er på kartan såå även jag lär mig massor.Skyview är nedladdad så nu blir det till att kolla stjärnorna men jag undrar om vi ser samma.kram från Eva i Telestad

    Gillad av 1 person

    1. Härligt att du också har hittat Skyview Eva! Det är verkligen en fascinerande app!
      Kul att höra att du följer oss från Telestad, det känns fint att veta. Kram!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s