Ljuvliga Madeira och en flygande överfart till Kanarieöarna

Porto Santo blev vårt första möte med Madeiras öar och dit kom vi tidigt en fredagsmorgon. Vi fick se solen gå upp över bergen när vi tyst och stilla gled in i en sömnig ankarvik. Porto Santo är den lilla ön som ligger strax nordöst om huvudön Madeira grande och den skiljer sig rätt mycket från sin storasyster. Det är en torr och sandig ö utan speciellt mycket växtlighet, förutom kaktusblommorna som pryder vägrenen. Terrängen är karg och bergig men har fortfarande slående utsikter och hela ön genomsyras av ett underbart lugn. I ankarviken stod badtemperaturen på 27,1 grader, havet var turkosblått och helt oemotståndligt både dag som natt.

Vi firar med bananpannkaka efter långsegling och det får upp humöret på vilken morgontrött unge som helst!

Riggen ska kontrolleras före och efter varje långsegling och arbetet bjuder på en fantastisk utsikt.

Den första kvällen blev vi inbjudna på fredags-jam i äkta norsk anda på Mamosa. En underbar tradition vi fått ta del av. Fredagskvällar är annars lätta att glömma här och det vill man ju inte råka ut för. Dagen efter blåste vi upp vår stand up paddleboard och Tilda gick genast bananas med den. Från båten surfade hon sittandes och emellanåt ståendes, med mig flygande bakom i ett försök att hinna med henne. Hon fick in en grym teknik och lyckades få en sådan fart på surfbrädan att jag hade behövt Alshammars teknik för att hinna med. Som tur var hade jag knutit fast mig själv i brädan också och kunde därför smyg-styra henne dit jag ville, och därmed kontrollera farten lite.

Förutom att bada oss skrynkliga så tog vi jollen in till hamnen för att utforska ön. Från hamnen gick en fin asfalterad väg in till den lilla byn Vila Baleira och därifrån gjorde vi utflykter av olika slag. En dag drog vi turistkortet och satte oss på en buss som lovade ta oss runt ön till de finaste utkiksplatserna och de vackraste stränderna. Jag var skeptiskt till en början men kände redan efter första svängen att det var värt det den här gången. Vi fick se ön från ett sätt vi aldrig hade gjort till fots (eller cykel!) och barnen tyckte det var supermysigt att sitta i den öppna bussen. Ja med lite kex och nötter går de med på allt minsann. Vid sista utkiksplatsen hade Agnes dock somnat gott och låg och snarkade i mitt knä, medan resten av besättningen ohhh:ade och ahhhh:ade åt vad som tydligen var det vackraste på hela resan. Jag åt upp barnens sista nötter och svor knappt alls.

Efter en skön dag i en varm buss blev det iste och Sangria-fest på en mysig liten resturang. Det var någon form av Columbus-festival i staden över helgen och gatorna var utsmyckade med allt möjligt vackert av mer eller mindre konstnärliga former. Vi njöt av Sangria på norska med kämpefint sällskap och rycktes glatt med av folkets feststämningar i den lilla staden, som rymde förvånansvärt mycket ändå.

Sedan gick vi och köpte gul färg till den obligatoriska målningen som ska göras på stenkajen vid hamnen. Vi hade en sådan tur att vi var två dagar efter Mamosa med målningen så resterande färg som behövdes fick vi, i fin travelling karma, låna av dem. Vi bjuder tillbaka med bubbel och svensk choklad i nästa vik. Dagen efter lämnade vi vår vackra ankringsplats och puttrade in i hamnen där vi hört att det fanns gratis tvättmaskin. Ja gratis var den minsann. Men först fick man gräva fram sin ljuvaste flirt-teknik för att få den mindre glada damen i tvättrummet att ta emot tvätten. Kanske att hon bara var på dåligt humör just den dagen jag var där, kanske att hon hade just så mycket att göra som hon hävdade, eller kanske att jag faktiskt helt enkelt tappat flirt-tekniken. Det tog nämligen ett par dagar innan hon tänkte ta hand om min överfulla IKEA-påse. Men när jag väl gett henne det finaste av leenden jag kunde plocka fram så fick jag tvätten både tvättad, torkad och prydligt vikt. Ha! I still got it!

I äkta Thornblads-anda satte vi vår stämpel på väggen i absolut sista stund innan vi kastade loss. En förbipasserande sa till oss att färgen måste torka till dagen efter för att måla på lager två. Vi satte barnen till att blåsa lite sedan målade vi på resten. Blev hur bra som helst. Mitt i vårt konstnärliga moment råkade Agnes tappa en stålborste på Tildas fot. Det måste ha gjort väldigt ont men hon kommenterade det knappt ”Jag är ju stålmannen så det går bra”. Det blödde en del från hennes lilltå så vi avslutade hela projektet med att måla dit en blodig liten tå på ett av fotavtrycken. Charmigt minst sagt.

Sedan styrde vi mot den stora av Madeiras öar som passande heter Madeira grande och är den man tänker på när man tänker Madeira. Det var en dagssegling från Porto Santo och när vi berättade detta för barnen blev det stor förbryllning ombord. ”Va?? Bara en dag? Ska vi inte sova när vi seglar? Men…. kommer vi någonstans då?”. Tänk så fort barnens gränser ändras, och även våra för den delen. Seglingen dit var riktigt härlig med fina medvindar som gav oss ett efterlängtat tillfälle att hissa vår vackra genacker.

Första natten låg vi för ankare på den östra delen av ön, Enseada da Abra. En rullig natt blev det men den vackra utsikten gjorde att vi stod ut ändå. Det var vi och två båtar till som trotsade dyningarna och dagen efter fick vi en fantastisk jolletur med hiking på den östra delen som belöning. Med vår Gopro i högsta hugg fotade och filmade vi över och under vattnet på allt ifrån illröda krabbor till att undersöka om det fanns blåval i viken. Tilda trodde nämligen att det låg till på detta vis och det måste såklart undersökas. Sedan lekte vi blåval i vattnet och Tilda simmade utan flytväst i havet för första gången. Och som hon simmade! Någon form av guld-märke hade detta garanterat genererat hemma, men då vi har ont om sådana märken ombord så fick hon en bamsekram och en stor high five istället.

Nausica i ankarviken.

Våra vänner hade lagt sig i hamnen Quinta de Lorde och meddelandet jag fick var kort och gott, ha kameran redo vid insegling. Vi hade läst och hört att detta skulle vara en av världens vackraste hamnar och det var iallfall en av de vackraste hamnar jag varit i. Den tillhör ett stort hotellkomplex och lyxen från hotellen genomsyrade också hamnen. Sedan ligger hamnen en bit från allt annat och utbudet av exempelvis mataffärer är oerhört begränsat. Men vi hade kölsvinet fullspäckat med mat så vi njöt istället av de underbara vyerna, de fräschaste duscharna jag upplevt i en hamn, otroligt trevlig personal och en saltvattenspool med infinity view. Det blev inte heller så dyrt som vi befarat. För vår 36 fotare kostade det 32 euro per natt, inkluderat el och vatten. Då hade vi fått 30 % rabatt tack vare att vi är medlemmar i kryssarklubben.

Sedan hyrde vi bil i tre dagar och det lugna seglarlivet som vi nu invaggats i förbyttes mot fullspäckade dagar av sightseeing. Vi körde in till Madeiras huvudstad Funchal och försökte hantera storstadspulsen som brutalt mötte oss där. Vi kände oss lite malplacerade där vi satt i en lyxig park och åt vår medhavda halvsunkiga picknick medan det pulserande storstadslivet pumpade runtomkring oss. Vi åt snabbt och tog oss sedan in till Mercado dos Lavradores, som är en marknad i Funchal värd att besöka. Frukt, grönsaker, kryddor och blommor var vackert uppradade och det luktade fantastiskt. Det fanns också en stor fiskmarknad som bjöd på stärkande fisk-doft av en aning mindre fantastisk karaktär, men fiskarna och skaldjuren var enorma och häftiga att titta på. Men det var dyrt. Överallt bjöds på passionsfrukt i olika smaker och den som trott, liksom jag, att passionsfrukter bara kan smaka på ett sätt har galet fel. De fanns i bland annat citron, apelsin, ananas, jordgubb och till och med tomatsmak. Lite fult gav sig försäljarna på barnen som såklart inte tackade nej till bjudningen, och frågade sedan oss vuxna hur många vi skulle köpa. Inga alls tack, sa jag och det gick hur bra som helst tills Anders i två sekunder hamnade ensam med barnen. 29 kronor för en passionsfrukt som inte smakade alls likadant som den de bjudit på. Ja, man lär sig något nytt varje dag.

Andra dagen körde vi upp i bergen och det var alldeles hissnande vackert. Högst upp på bergskammen hamnade vi ovan molnen och fick en surrealistisk känsla av att vara ovanför allt. Där uppe var luften klar och frisk att andas in och det var sådär knäpptyst så det nästan gör ont i öronen. Ja alltså, alla som inte var där med barn fick uppleva detta fenomen. Vi slapp som tur var att få så ont i öronen eftersom barnen pratade i ett. När vi senare uppmärksammade Tilda om detta knyckte hon lätt på nacken och tittade oss strängt i ögonen: ”Ja vaddårå, det är ju ni som har lärt oss att prata”. Ja just det.

På vägen ner för de branta snirklande bergsvägarna kittlade det i magen på oss alla fyra och vi skrek av skratt i bilen. ”Fortare pappa, fortare!” skrek Tilda. ”Mamma har inte kräkts än, det är bara att sätta gasen i botten!”. Jag vann dock diskussionen den här gången och lugnt och fint tog vi oss nedåt igen. Vi, tillsammans med ett gäng kor som spatserade bland oss, njöt av utsikten och känslan när vi körde genom molnen som rann som ett vattenfall runtomkring oss. Vi avslutade dagen på ett vulkanmuseum där vi fick lära oss en hel massa om hur ögruppen Madeira en gång i tiden blev till. Vi fick även en spännande rundtur inuti en vulkan och sedan avslutades lektionen med en 3Dfilm som nog var den som uppskattades mest av barnen.

Sista dagen med bil tog vi en promenad längs med en av levadorna som vi läst skulle vara barnvänliga. Den var barnvänlig så i den grad att till och med Agnes, när hon tillslut fått skorna på rätt håll, glatt promenerade längs den lilla lilla stigen med tvärt stupande sidor. Jag är inte höjdrädd i vanliga fall men när mina barn halvflamsande traskar runt på något som känns som att gå på lina tvåhundra meter upp i luften blir jag allt lite spak. Så till Agnes stora förvåning blev hon strax erbjuden ett par axlar att sitta på resten av färden.

Oväntat men mycket välkommet besök under vår picknick.

Vid sidan om stigen stupade det oroväckande brant på sina ställen.

Stigen slutade vid ett vattenfall precis som vi läst om. Det var ett minst sagt populärt vattenfall och det var många profilbilder som blev till här i alla möjliga och omöjliga poser. Anders lyckades dock hitta en ”stig” så vi kunde kravlandes ta oss längre in mot ett annat vattenfall. Där balanserade vi över hala stenar för att tillslut komma fram till en fantastisk vy och äntligen vara helt ensamma. Raskt åkte kläderna av och vi hoppade ner i ett härligt bad. Eller rättare sagt, vi stod och huttrade med vita rumpor och skrek i högan sky när det svinkalla vattnet nådde upp till anklarna på oss. Men vi kunde ju inte ge oss utan att bada! Anders var först i och han, som badar i allt, sprang som Kalle Anka över vattnet tillbaka. Första gången, sedan skulle det stilas och simmas ut till vattenfallet och ojojoj. Ja han var cool, jag måste ge honom det, för det var verkligen svinkallt. Jag nöjde mig med att simma en liten sväng och värmde mig sedan med barnen som hittat björnbär i solen.

Sedan fick vi ett härligt samtal från vår fina vän Elias hemifrån. Han har lyckats ta ledigt några dagar från jobbet i november och kan därmed segla med oss från Kanarieöarna till Kap Verde! Vi har sett fram emot och längtat flera gånger efter honom och hela familjen blev överlycklig över att det äntligen gick att tima ihop med livet hemma och våra seglingsrutter. Förutom att han är en fantastisk människa så är han också väldigt duktig på att segla, så det ska bli skönt att få en till person ombord som kan hjälpa oss med passen.

När tre dagar med bil var avklarat var hela familjen rätt nöjd på intryck. Det var riktigt kul att få uppleva Madeira på det här viset och ön var vackrare än jag hade kunnat föreställa mig. Det fanns otroligt mycket växtlighet och vi har kört många slingriga mil genom tungt hängande vinrankor på vingårdar, passionsfruktsodlingar med frukter stora nästan som apelsiner och bananplantage fulla med gröna bananer. Och vi har sett mängder med vackra blommor och kittlande vyer. Så det var rätt skönt att efter tre dagar pusta ut i båten, ta lite sovmorgon och ge sig hän åt städ och fix.

Vi har upptäckt mögel på undersidan av madrasserna i akterruffen, där jag och Anders sover. Så nu tog vi fram ättiksspray och gick på mögeljakt. Vi fick också låna ett riktigt bra spray av tyska båten Gepheto som hjälpte väldigt bra för att rengöra dynklädseln. Denna lilla expedition slutade med totalsanering av akterruff, en ordentlig tvätt av både ytor, sängkläder och madrasser. Kanske att vi var lite väl noggranna med madrasserna. De stod på tork i solen i flera dagar utan att bli helt torra och jag och Anders fick för första gången på fem månader sova i olika sovrum. Kändes otroligt märkligt när en av oss sov på soffan och den andre i barnens säng. Tillslut fick vi låna en rejäl avfuktare av Mamosas vänliga besättning och vi gjorde akterruffen till ett ordentligt torkskåp. Fortfarande är dynorna inte helt torra, men oj vad rena de kommer vara efter detta! Om det finns någon som har fler tips på hur man blir av med mögel på dynor och sängkläder tas detta tacksamt emot, för jag är rädd att vi kommer stå inför detta fler gånger under resan.

När vi kände oss nöjda med Madeira och hittat ett fint väderfönster så var det så dags att skutta över till Kanarieöarna. Vi hade läst och hört mycket om La Graciosa, som är en mindre ö en liten bit norr om Lanzarote. Här skulle man hitta Kanarieöarnas vackraste ankringsplats och det var vi väldigt sugna på att få se. Seglingen skulle ta cirka 2 1/2 dygn och vi var återigen laddade med sjösjuketabletter, hållbar mjölk och blåbärssoppa att pimpa upp nattpassen med. Segelmässigt hade vi det fantastisk hela vägen. Det blåste nordliga vindar mellan 5-13 m/s och Nausica fullkomligt flög fram i mellan fem och nio knop! Det gick därmed snabbare över än vi trott och turen tog knappt två dygn. Barnen hade också fått sjösjuketabletter och blev därmed trötta och sov mycket. Jag tror att det var skönt för dem för vågorna gjorde livet ombord rätt bökigt. Det hade blåst rejält i några dagar innan och vågorna formades såklart därefter. I början var de väldigt hoppiga från olika håll och det var svårt att hitta någon rytm i dem. Båten skuttade och for åt alla möjliga håll och vi gjorde vad vi kunde för att hålla ordning på armar, ben och fiskedrag. Mina sjösjuketabletter hjälpte inte det minsta tyvärr och hela första dygnet kändes som en enda lång period av att stirra ner i havet i olika vinklar.

Det är skönt att kunna sova när man är sjösjuk.

Plötsligt kände jag en liten hand på min kind och Agnes som hade vaknat kravlade upp och ville mysa. Det var en fin stund vi hade och sedan säger hon till mig: ”Mamma titta, jag ser ett flygplan däruppe. Visste du att man kan flyga över också?” Älskade unge. Tilda kom med vatten till oss och det är så fint att se hur de båda tar hand om varandra när det normala blir svårt. Tilda hjälper Agnes med tallriken när det gungar för mycket och Agnes håller upp Tildas hår när hon tycker att det hänger i ögonen medans hon äter. Vilket starkt band som vuxit mellan dem och det är ljuvligt att som förälder få sitta i närheten och ta del av detta. Sedan kan de såklart bråka som tokar också och mer intensivt än hemma eftersom de lever ihop 24 timmar om dygnet. Då sliter vi våra hår och Anders får ett par nya gråa hårstrån i skägget varje gång. Men konversationerna de har mellan sig, hur de berättar för varandra att de älskar varandra och kramas när de inte setts på ett tag (2 timmar eller så…). Och hur de leker och tar hand om varandra när den andre behöver hjälp. Det är värt varenda sekund av de där jobbiga bråk-stunderna. Fråga bara Anders skägg.

Efter ungefär 1 1/2 dygn lugnade sig vågorna och livet ombord blev trevligt igen. Barnen hade klarat av det hela galant och tack vare sjösjuketabletterna de fick så gick det bra för dem att äta, sova och till och med leka nere i båten i slutet. Jag lovade dock mig själv att kolla upp flyg från Kap Verde till Franska Guyana. Bara för säkerhets skull. Men idag, när vi nu sitter här och mår bra i en underbar liten vik och precis har badat och myst med fina vänner på stranden, känns det väldigt avlägset med sjösjuka och att inte vara med på seglingen över Atlanten.

Vid ett tillfälle,det var under den första dagen på seglingen, kom Anders upp och frågade hur det var med mig. Jag kunde inte riktigt svara honom utan stammade bara fram: ”Dddddäääääär!!!!!” För långt fram i horisonten såg jag plötsligt en enorm plym av vatten sprutas upp högt upp i luften. ”Vaaaaaaal!!!!!!” Alla for upp och jag fick sällskap vid relingen när vi tillsammans spanade ut över havet. Tilda började genast bubbla ur sig allt hon lärt sig dagen innan, då vi passande haft valkunskap i hennes skola. Med yviga gester berättade hon allt hon kunde om hur högt upp valarna kunde spruta vattnet, att 100 människor får plats i en blåvalsmun, att ett blåvalshjärta är lika stort som en liten bil, att…. och någonstans där blev hon avbruten av sin pappa som vrålade henne i örat: ”DÄR!! Jag ser en som HOPPAR!!!” Tyvärr var vi andra för långsamma så vi fick bara se plasket och ett par fler vattenkaskader från några andra valar runtomkring som sprutade upp vatten. Anders hade fått se hur en av bjässarna hoppade upp ur vattnet för att lekfullt slänga sig på sidan ner igen. Sedan var showen över. Inte lika länge som när vi har delfiner runt oss men vilken fantastisk naturupplevelse vi fick vara med om! Samtidigt är jag rätt glad att deras gymnastiska övningar hände på långt avstånd för vi kände oss så små i förhållande till de där vattenmassorna som sköts upp i luften.

Första kvällen på La Graciosa njöt vi av strandmys, sandlekar och en slående vacker solnedgång. Vi var framme och vi var så otroligt nöjda!

Land i sikte i en värmande soluppgång på väg in mot La Graciosa.

Agnes är självutnämnd rorsman ombord på jollen.

Ser ni de tre barnen som står och njuter av solnedgången?

7 reaktioner på ”Ljuvliga Madeira och en flygande överfart till Kanarieöarna

  1. Portuguese man o’war, som jag varnade för i kommentar vid Cascais, har ni nog seglat ifrån nu. Dom mycket farliga gillar nog inte riktigt så varma vatten. (Den kommentaren med Portuguese man o’war och roach gel finns faktiskt kvar!)
    Det var för övrigt en varm sensommardag med 30 grader i södra Spanien idag. Varmt för att vara el primero de octubre.
    Om en madrass känns fuktig på undersidan på morgonen så behöver den luft. Madrassen blir lätt fuktig av kroppsvärmen om den ligger mot något tätt som t.ex plast. En tjock skiva eller två från en stor pappkartong med luftkanaler kan hjälpa. Annars ribb botten (somier på spanska) t.ex från Ikea nära Las Palmas flygplats. Ikea har förstås köttbullar med lingon även där.
    Hur är er tänkta rutt? Ni missade yacht diesel i Gibraltar för €0.67 /liter, men Kanarieöarna är oxå tax free område. När och varifrån seglar ni från Kanarieöarna?
    Marinan i Las Palmas lär vara kommunägd och därför är det halva priset, men ARCen kan kasta ut er.

    Gilla

    1. Hej Leif!! Tack för härlig support 🙂 Det blir helt säkert ett besök till IKEA på GC. Vi har besöket hos er kvar, tiden/säsongen räckte inte till för att besöka Algarve och Gibraltar. Många rådde oss att lämna Portugal för Madeira runt den 1 sept. för att undvika den ökade risken för hårt väder/vind från fel håll. Vi stannar på denna ögruppen hela oktober. Just nu seglar vi längs Lanzarotes västkust. Vi siktar på ankring utanför Marina Rubicon ikväll. Min familj kommer den 19 okt till Puerto Mogan, därefter kommer Linneas familj i en vecka. Vi siktar på att segla till Kap Verde ca den 4/11. Den 3/11 får vi förstärkning av Elias som seglar med oss till KV.

      Gilla

  2. Ni anar inte hur mycket jag ser fram emot era uppdateringar om ert äventyr! Så underhållande och spännande! När ni inte skrivit på ett tag gissar jag hur ni planerar och jag kollar väderprognoser för området där ni befinner er. Jag tycker att ni är så modiga som följer er dröm och verkligen njuter av den. Att kunna se och glädjas över alla små guldkorn i vardagen är viktigt. Ni verkar vara väldigt duktiga på det.
    Imponeras också över hur era härliga döttrar klarar av denna resa. Givetvis under ledning av kloka och positiva föräldrar.
    Lev livet! All lycka till er!
    Varmaste hälsningar från Maria (Daðis fru)

    Gillad av 1 person

    1. Hej Maria!
      Stort tack för ditt fina meddelande till oss, det rörde oss till tårar och vi njöt av varenda ord. Så roligt att höra att du följer oss och om ditt engagemang i resan.
      Just nu sitter vi i en gungig hamn på Fuerteventura och spanar in väderprognoserna noggrant. Vi håller tummarna för att det stämmer att ett oväder passerar norr om oss istället för rakt över oss som det visade tidigare.
      Vi tänker mycket på er och sänder stora kramar till er båda två.

      Gilla

  3. Oj oj oj vad ni ser ut att ha det fint, så gott att se! I Örebro har vi haft nattfrost några nätter nu, känns som lite kontrast till erat äventyr :-). Vad roligt med Tilda och simningen bådar gott för snorkling i Karibien! Många kramar till er från oss! (Oj vad utropstecken det blev, men är lite så när en läser om era äventyr 🙂 )

    Gillad av 1 person

    1. Haha vad roligt att höra Malin! Ni finns ofta med oss på resan ska ni veta. Tills för bara en liten tid sedan satt Singoallas teckning uppsatt mitt på den ”stora” väggen. Nu har vi bytt ut lite bilder till en stor världskarta istället men bilden på Singoalla hänger prydligt vid Tildas del av sängen! Stor kram till er alla!

      Gilla

  4. Hej!
    När jag såg ”Gasten ” uppe i masten vad glad jag blev, kom & tänka på Seglaren Paul Elvström ( visserligen Dansk) vad tror ni ”flärd ” var för honom. Kryptiskt?, nä säkerhet .
    Ja ser det välstädat ut bara ett +.
    Vad jag ser har ni seglat , undan vind ”Smart”!!
    Njut av ”Holmarna” kolla . Kackerlackorna.
    Har just ett barnbarn som studerar i dag , visserligen i Polen, där är ”Kackerlackor”!!!!!
    Njut av er vidare seglats, så ”vi” kan vara med!
    Mvh.
    ”Ps” mögel; luft, luft, Åter Luft! ”Ds”

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s